Nyårsafton
Sista dagen på året!
Det känns skönt att detta år snart är över.
Tar det lugnt med att förbereda kvällens vaka.
Jag tycker om att använda fint porslin och snygga glas när jag dukar.
Maten är också viktig. Ikväll blir det älgkött till varmrätt <3
Lite tidsfördriv innan tolvslaget.
Blanda drinkar, min var snyggast med jordgubbsmak.
Funderingar ...
Nästan ett helt år har gått sedan denna bild togs, och det har varit ett händelserikt år. Våra härligt galna barn är nu unga vuxna. Sara blir 31år i januari och vår yngste Olof blir 18 år i januari. Vart har tiden tagit vägen? Detta år har varit präglat av sjukdom och sorg.
Det började 13 januari med att Dag opererade in en pacemaker för att kunna komma tillbaka till livet. Det har och är fortfarande svajigt. Mest för att han inte vet vad han orkar och inte orkar. Det är mycket jag inte förstår här. Jag är som ett levande frågetecken många gånger?? Vem är denne man jag varit gift med sedan 1997? Jag undrar fortfarande i december?
Den 10 april begravdes morbror Vilgodt Olsson i Sjuntorps kyrka. Han blev 91 år. Snälla och försynta morbror slutade som ett senilt kolli. Så sorgligt och trist.
Den 16 april var nästa begravning, denna gång i Borensberg. Min kusin Irene Eriksson dog efter en kort tids sjukdom, lunginflammation.
Världen är bra liten ibland, det visade sig att Irene var farmor till en Linnea Eriksson som jag varit mentor för på gymnasiet. Underbara Linnea blev nog lika förvånad som jag.
Som väl är fanns det tillfällen med glädje. Mjölby hade företagsbankett 18 april. Med god mat och Gunhild Carling med familj som underhöll oss. En härlig helg.
En dag i maj var fylld av nostalgi. Pappas gamla grävmaskin, rostig och skruttig, men ändå många minnen. Finns nu på Ljusfallshammars museum!
På morsdag blev det liljekonvaljer till mamma och farmor.
Äntligen sommarlov....
Emelie är nog lika glad som jag. Emelie tar studenten i tvåan! Ja hon har ju bytt program så blir det som det blir. Har man fått ihop sina poäng i tvåan kan man faktiskt ta studenten då.
Jag ser fram mot ett långt, lugnt och skönt sommarlov. Dag jobbar sex veckor i Kisa med nyanlända. Lärorikt och nyttigt för Dag. Men han tyckte det var tråkigt att jobba när jag var ledig. Ibland ser vi inte lika på tillvaron.
Jag hade bekymmer med magen sedan i våras så det var skönt att bara va.
I oktober gjorde jag en gastroskopi och det visade sig att jag hade ett kraftigt magsår. Chock!! Då var det ju inte så konstigt att jag var trött och grinig.
Carl provade på att köra på ett rådjur. Nya erfarenheter! Det blev en ny bil efter denna övning. Som väl var klarade sig Carl utan skador. Puh!
Eftersom året varit lite upp och en del ner så beslöt jag mig för att ta med mig mina pojkar till Skottland på höstlovet. Sönerna var en smula nervösa då de inte har flugit tidigare. Men borta bra det var skönt att komma hem, efter fyra dagar i Edinburgh. Det blev shopping, två whiskyprovningar och en rundtur på landet.
Den 27 november var det begravning i Färgelanda kyrka. En regnig fredag då änglarna grät över moster Elsy Olsson som var gift med mammas tvillingbror. Hade mycket hastigt ryckts bort, på någon sekund tog det slut. Hon satt och skrev en minnes-lapp och det blev bara halva meningen. Moster låg bredvid stolen hon suttit på, hon hade ramlat av stolen utan att ta emot sig, berättade kusin Lennart. Morbror Lars, hennes man, gick bort på samma snabba sätt. Känns lite märkligt. Begravningen var sorglig och vacker, fågelkvitter hördes i kyrkan i väntan på klockringningen.
Julafton, julfrukost traditionsenligt med finporslin och skinksmörgås. Jag är så glad, mitt magsår är läkt och jag tänker aldrig mer göra gastroskopi, aldrig!
Jag är också glad för att mina underbara barn valt att fira jul med oss. Vi firar hos Alma och Pierre. Det blev en underbar dag.
Juldagen hade vi Alice och Aron på besök, de små bustrollen !
Granen
Jul
Det blev jul i år också 🎅. Trots avsaknad av snö och en envis förkylning 😧 med hosta. Jag har glädjande nog fått fira med mina käraste 💞.
Ett nytt decenium ...
Ett nytt år, Ett nytt decenium, Ett nytt liv, jag ska leva utan mor. Känns konstigt och tomt att inte kunna ringa och berätta vad jag gör, vad som händer runt omkring mig eller om jag har tänkt på något. Jag har inte någon som jag liter på, som vill mitt bästa i alla lägen. Vem ska jag diskutera med, vem ska lyssna på mina ideér och funderingar. Att veta att svaret inte är grundat på egen vinning utan efter vad som kan vara bra för mig. Jag har inte någon att dela glädjen med, när jag är glad och stolt över mina barn. Utan att det känns konstigt.
Vad jag saknar mina föräldrar!
Signe 100år
Onsdag den 11 november 2009 fyllde min älskade moster Signe 100år.
Det firade släkten med gemensam middag på Ronnums herrgård Vargön.
Vi åt orientgravad lax med senapsgurka till förrätt
Lamfile med gräddstuvade kantareller, råstekt potatis och purjolök
Efterrätt kladdkaka med hallonsås
Senare serverades kaffe och chokladmoussetårta
Varför så svårt?
Jag tycker alltid att det är svårt att åka till Tjällmo, jag vet inte varför men jag mår fysiskt illa. Det är en lättnad att inte behöva åka dit.
Det som fick mig att åka till Tjällmo finns inte mer. Mor och far är borta. Men mina minnen finns i mig. Jag behöver inte åka till Tjällmo för att minnas.
Gravsättning
Fyra månader efter dödsbudet kom du i jord. Vi gravsatte dig 26/10. Samtidigt som graven blev fin med ljus och liggare. Men någon hade lagt dit granris. Undrar vem?
Hjärtats saga
Hjärtats saga!
Var skog har nog sin källa,
Var äng sin blomma har,
Vart hjärta har sin saga
Från flydda ungdoms dar.
Skogens källa sinar,
och ängens blomma dör.
Men hjärtats egen saga
ej någon tid förstör.
Text: Sigurd (Alfred Hedenstierna)
Ett skepp seglar ut!
Ett skepp seglar ut och jag står och ser
hur hon försvinner vid horisonten.
Några vid min sida säger: "Nu är hon borta"
Borta?
Borta ur min åsyn, det är allt
hon är lika stor som när jag såg henne...
Det är jag som sett henne bli mindre
och helt försvinna ur min åsyn,
hon har inte förändrats och i samma ögonblick
som någon vid min sida säger: "Nu är hon borta",
finns det andra som ser henne komma
och glada röster ropar "Nu kommer hon!"
... och detta är att dö
Bishop Brent
Min mor dog 26 juni 2009
Då flög en vind från havet in
med lockande musik,
en mumrik spelar på sin flöjt
i sömnig sommarvik,
nån kappsäck har han aldrig haft
och aldrig trånga skor,
han vandrar på den gröna äng
där inga sorger bor.
Men vem ska trösta Knyttet
och förklara att en sång
är bättre än en kappsäck
ifall vägen är för lång...
Tove Jansson
