Funderingar ...
Nästan ett helt år har gått sedan denna bild togs, och det har varit ett händelserikt år. Våra härligt galna barn är nu unga vuxna. Sara blir 31år i januari och vår yngste Olof blir 18 år i januari. Vart har tiden tagit vägen? Detta år har varit präglat av sjukdom och sorg.
Det började 13 januari med att Dag opererade in en pacemaker för att kunna komma tillbaka till livet. Det har och är fortfarande svajigt. Mest för att han inte vet vad han orkar och inte orkar. Det är mycket jag inte förstår här. Jag är som ett levande frågetecken många gånger?? Vem är denne man jag varit gift med sedan 1997? Jag undrar fortfarande i december?
Den 10 april begravdes morbror Vilgodt Olsson i Sjuntorps kyrka. Han blev 91 år. Snälla och försynta morbror slutade som ett senilt kolli. Så sorgligt och trist.
Den 16 april var nästa begravning, denna gång i Borensberg. Min kusin Irene Eriksson dog efter en kort tids sjukdom, lunginflammation.
Världen är bra liten ibland, det visade sig att Irene var farmor till en Linnea Eriksson som jag varit mentor för på gymnasiet. Underbara Linnea blev nog lika förvånad som jag.
Som väl är fanns det tillfällen med glädje. Mjölby hade företagsbankett 18 april. Med god mat och Gunhild Carling med familj som underhöll oss. En härlig helg.
En dag i maj var fylld av nostalgi. Pappas gamla grävmaskin, rostig och skruttig, men ändå många minnen. Finns nu på Ljusfallshammars museum!
På morsdag blev det liljekonvaljer till mamma och farmor.
Äntligen sommarlov....
Emelie är nog lika glad som jag. Emelie tar studenten i tvåan! Ja hon har ju bytt program så blir det som det blir. Har man fått ihop sina poäng i tvåan kan man faktiskt ta studenten då.
Jag ser fram mot ett långt, lugnt och skönt sommarlov. Dag jobbar sex veckor i Kisa med nyanlända. Lärorikt och nyttigt för Dag. Men han tyckte det var tråkigt att jobba när jag var ledig. Ibland ser vi inte lika på tillvaron.
Jag hade bekymmer med magen sedan i våras så det var skönt att bara va.
I oktober gjorde jag en gastroskopi och det visade sig att jag hade ett kraftigt magsår. Chock!! Då var det ju inte så konstigt att jag var trött och grinig.
Carl provade på att köra på ett rådjur. Nya erfarenheter! Det blev en ny bil efter denna övning. Som väl var klarade sig Carl utan skador. Puh!
Eftersom året varit lite upp och en del ner så beslöt jag mig för att ta med mig mina pojkar till Skottland på höstlovet. Sönerna var en smula nervösa då de inte har flugit tidigare. Men borta bra det var skönt att komma hem, efter fyra dagar i Edinburgh. Det blev shopping, två whiskyprovningar och en rundtur på landet.
Den 27 november var det begravning i Färgelanda kyrka. En regnig fredag då änglarna grät över moster Elsy Olsson som var gift med mammas tvillingbror. Hade mycket hastigt ryckts bort, på någon sekund tog det slut. Hon satt och skrev en minnes-lapp och det blev bara halva meningen. Moster låg bredvid stolen hon suttit på, hon hade ramlat av stolen utan att ta emot sig, berättade kusin Lennart. Morbror Lars, hennes man, gick bort på samma snabba sätt. Känns lite märkligt. Begravningen var sorglig och vacker, fågelkvitter hördes i kyrkan i väntan på klockringningen.
Julafton, julfrukost traditionsenligt med finporslin och skinksmörgås. Jag är så glad, mitt magsår är läkt och jag tänker aldrig mer göra gastroskopi, aldrig!
Jag är också glad för att mina underbara barn valt att fira jul med oss. Vi firar hos Alma och Pierre. Det blev en underbar dag.
Juldagen hade vi Alice och Aron på besök, de små bustrollen !
Kommentarer
Trackback
